Rättsfallsanalyser

När ett tak till en butiksbyggnad rasar in uppkommer ofta skador. Frågan om de ska ersättas enligt en försäkring är beroende av bland annat dels hur skadeorsaken klassificeras, dels hur försäkringsvillkoren tolkas. I Möbelvaruhuset i Boden skulle Högsta domstolen (HD) således ta ställning till dels vad som orsakade takraset, dels vad som omfattades av försäkringsavtalets olika moment. Den av HD tillämpade metoden för hur avtalet ska tolkas var inte avgörande för utgången i målet. Metoden är ändå den ur prejudikatsynpunkt viktigaste delen av domen. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns här.

I målet Mösseberg II behandlade Högsta domstolen såväl processuella som materiella frågor. I materiellt hänseende var frågan inte minst om en entreprenör – tillika försäkringstagare – hade varit grovt vårdslös när den utförde sitt uppdrag enligt entreprenadavtalet. Högsta domstolen bedömde att så hade varit fallet och att den skadelidande uppdragsgivarens försäkringsbolag därför inte var berättigat till ersättning ur entreprenörens ansvarsförsäkring. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonet. Analysen finns här.

Målet Epidemiavbrottsförsäkringen rör avtalstolkning, men väcker även frågor om jura novit curia och vad en part måste åberopa, även om de senare frågorna inte behandlades av HD. Frågan i målet var således begränsad till om en avtalad förutsättning för försäkringsbolagets ansvar om myndighetsingripande innefattande generella föreskrifter med anledning av covid 19, eller om det krävdes att ingripandet var riktat direkt mot försäkringstagaren. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonet. Analysen finns här.

Ett skiljeavtal är i grunden ett vanligt avtal som råkar handla om tvistlösning. På motsvarande sätt är en skiljeklausul i grunden en vanlig avtalsklausul som råkar handla om tvistlösning. I Högsta domstolens mål Ö 4116-22 (Husqvarnas skiljeavtal) var frågan om kraven var uppfyllda för att de avtal som hade slutits innefattade en skiljeklausul. Flera olika avtal aktualiserades och flera olika invändningar gjordes. En inte oväsentlig del av målet handlar därtill om hur ett standardavtal inkorporeras i ett individuellt avtal. Jon Kihlman har analyserat beslutet för JP Infonet. Analysen finns här.

I målet Smyckets vikt var fråga om ett utomobligatoriskt förhållande mellan Kronofogdemyndigheten och en köpare vid en offentlig auktion. Frågan i målet var således om myndigheten hade vållat en skada genom fel eller försummelse, eller, annorlunda uttryckt, om den hade varit culpös. HD baserade emellertid en stor del av sin bedömning av om culpa förelåg på köplagens felregler, det vill säga på regler som i vanliga fall ligger till grund för ett strikt ansvar. Avgörandet väcker därigenom inte minst frågan vari skillnaden egentligen ligger mellan ett ansvar grundat på culpa och ett strikt ansvar. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonet. Analysen finns här.

Rättsfiguren condictio indebiti tar sikte på betalningar utan rättsgrund. I praktiken handlar den om betalningar av misstag. Sådana betalningar ska som huvudregel gå åter. En huvudregel har emellertid alltid undantag, annars är den regel snarare än bara huvudregel. Undantagsvis behöver därför mottagaren av betalningen inte betala tillbaka. Undantagen är nära besläktade med den tillitsprincip som gäller i svensk rätt: mottagaren kan ha rätt att behålla det betalda beloppet om den har haft fog för att tro att betalningen inte berodde på något misstag. Ofta har därtill krävts att mottagaren har tillgodogjort sig betalningen och då fortfarande har varit i god tro. I målet betalades två köpeskillingar avseende fastigheter till en mäklares klientmedelskonto. Köparen hade emellertid dessförinnan meddelat såväl säljaren som mäklaren att den ville att köpet skulle gå åter. HD fann trots det att omständigheterna kring betalningarna var sådana att mottagaren av betalningen inte behövde betala tillbaka beloppen till den som hade betalat. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonet. Analysen finns här.

Frågor om kvittning får lätt något nästan mystiskt över sig. De framstår många gånger som mer komplicerade än vad de egentligen är. Målet ”Kvittningen av bodelningskostnaden” är inget undantag, snarare tvärtom! För kvittning finns emellertid både materiella och processuella aspekter som kan behöva beaktas. Till det kommer emellanåt frågor om förfallotid och ränteberäkning. I målet var grunden för rättsförhållandet närmast familjerättsligt eller åtminstone präglat av det bakomliggande familjeförhållandet och en därav föranledd skilsmässa. Det synes inte ha påverkat domstolarnas bedömning att fråga var om motstående fordringsanspråk. Rättsfallet har därför relevans även inom den ”vanliga” förmögenhetsrätten. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonet. Analysen finn här.

Det som många gånger lite slarvigt benämns avtalstolkning är naturligtvis egentligen inte begränsat till just tolkning av avtal, utan är i stället tillämpligt för alla slags utsagor och annan kommunikation. Det är i strikt mening inte heller en fråga om att bara tolka – så att en gräns skulle behöva dras mot vad som ibland benämns utfyllnad – utan är i stället en samlad teknik för att fastställa förekomsten av och innehållet i rättshandlingar.

I målet T 448-22 hade HD att ta ställning till dels innebörden i en ansvarsförsäkrings villkor att en frist för att framställa anspråk började löpa när ett skadeståndskrav framställdes mot försäkringstagaren, dels om de skadelidandes kommunikation till försäkringstagaren innehöll ett sådant krav. HD:s beskrivning av hur tolkningen genomförs avviker från den beskrivning som med mindre variationer har varit gängse under de senaste åren. Jon Kihlman har för JP Infonets räkning analyserat rättsfallet. Analysen finns här.

Domen ser vid första påseende ut att avsevärt begränsa möjligheten till intern upphandling. En mer noggrann analys visar emellertid att det knappast är så. De centrala momenten i såväl domen som en sådan analys är dels vad som avses med att representera någon – såsom en föreningsmedlem eller en aktieägare – dels vad som egentligen är det beslutande organet i olika juridiska personer. Jon Kihlmans analys är att det i såväl föreningar som aktiebolag i allmänhet är stämman som är det beslutande organ i vilket representationen behöver förekomma. I förhållande till de flesta sådana juridiska personer medför domen därför inga begränsningar av möjligheterna till interna upphandlingar. Analysen finns här.

I avtalsförhållanden anses en lojalitetsplikt finnas. Dess närmare innebörd är tämligen oklar, men den beskrevs i Hovrättens för övre Norrland domskäl i målet T 362-20 (den 25 september 2020) så här: ”Grundidén kan dock formuleras som så att en part i första hand får tänka på sig själv men om det inte kostar för mycket, ska parten vara aktiv till förmån för motparten.” Man kan emellertid på tämligen goda grunder sätta i fråga både om en sådan plikt finns – åtminstone som en självständig ”plikt” – och om den fyller någon funktion. Åtminstone den förra frågan – och därmed rimligtvis i praktiken även den andra – har av Högsta domstolen besvarats jakande. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

En gång i tiden bestod den kommersiella avtalsrätten bara av handelsbruk. Det var ganska längesedan. Fortfarande finns emellertid i åtskilliga lagar en erinran om att lagarnas dispositiva karaktär naturligtvis ger utrymme för en tillämpning av handelsbruk, liksom för den delen även av andra slags sedvänjor. Förhållandet mellan dispositiv lagstiftning och handelsbruk är således tämligen klart, åtminstone i teorin. Annorlunda förhåller det sig med förhållandet mellan standardavtal och handelsbruk. Det förhållandet behandlas av Högsta domstolen i dess mål Ö 5481-21, som har givits namnet Speditörpanten. Frågan om förhållandet mellan handelsbruk och standardavtal påverkar även förhållandet mellan dispositiv lag och standardavtal berörs inte uttryckligen i målet. Den aktualiseras emellertid genom skälen för Högsta domstolens beslut. Jon Kihlman har för JP Infonets räkning analyserat beslutet. Analysen finns här.

Ett avtal binder bara avtalsparterna. Ett åtagande binder bara den som gör åtagandet. Det är i det närmaste självklara principer i svensk rätt. De prövades – och befästes – i Högsta domstolens dom den 3 maj 2022 i mål T 723-21, som har döpts till Den kinesiska investeringen. Principen att varje rättssubjekt ansvarar enbart för sina egna förpliktelser står således fast. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

– analys av Högsta domstolens dom den 11 maj 2022 i dess mål nr T 3131-21 (Skatterådgivarens ansvarsbegränsning)

Under de senaste åren har 36 § avtalslagen vid några tillfällen tillämpats i kommersiella förhållanden. Den strikta anknytning till konsumentförhållanden som länge ansågs finnas – och som mer än något annat nog hade att göra med utredningsdirektiven och den miljö i vilken bestämmelsen kom att utformas – finns inte längre. En annan sak är att principen pacta sunt servanda fortfarande är huvudregel och att jämkning därför bara är ett tämligen extremt undantag. Det gäller i såväl konsumentförhållanden som kommersiella förhållanden.

I målet Skatterådgivarens ansvarsbegränsning upprätthåller Högsta domstolen principen pacta sunt servanda och jämkar inte det ansvarsbegränsande avtalsvillkoret. Det var emellertid på håret: två justitieråd ansåg att villkoret var oskäligt och ville lämna det utan avseende. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.”

När en rättshandling är otydlig behöver den tolkas. När den – även efter vederbörlig tolkning – saknar en komponent som har betydelse för dess tillämpning så behöver den fyllas ut. Så har det nog alltid varit och så kommer det rimligtvis alltid att vara. Ramavtal som har föregåtts av en offentlig upphandling är inget undantag härvidlag. Även de kan vara otydliga eller sakna behövliga komponenter. Och även de kan följaktligen behöva tolkas eller fyllas ut. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

Domen handlar inte minst om ett försäkringsavtal. Det rymmer emellertid åtskilliga ”vanliga” avtalsrättsliga frågeställningar. I målet är således fråga om så centrala frågor som förutsättningar för hävning och för skadestånd i avtalsförhållanden. Till det kommer i första hand processuella frågor om bevisbördans placering och beviskrav. Målet är följaktligen ett lämpligt underlag även för mer allmänna diskussioner om centrala avtalsrättsliga frågor. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

I konsumentförhållanden får en konsument alltid reklamera inom två månader efter det att den har märkt ett fel. Enligt lagtexten är således utgångspunkten för reklamationsfristen helt subjektiv. I målet Suterränghuset på Ekerö anger emellertid Högsta domstolen att bevisningen om ett sådant subjektivt förhållande kan vara objektiv. Det talar för att en motsvarande bevisning bör vara möjlig även beträffande andra rent subjektiva förhållanden och rubbar måhända uppfattningen att vad en part måste ha insett utgör en bevislättnad i förhållande till det gängse beviskravet. I målet behandlar Högsta domstolen även hur ett prisavdrag skall beräknas. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

I domen avgjorde Högsta domstolen vilket lands lag – eller vilken internationell reglering – som skall tillämpas för kvittning i avtalsförhållanden. Det visade sig vara en tämligen komplicerad väg – med en tur även till EU-domstolen – fram till lösningen att svensk rätt skulle tillämpas. Vägen vidare därifrån, till svaret på frågan om kvittning skulle tillåtas, beträdde Högsta domstolen däremot inte. . Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

I avtalsförhållanden i flera led – såsom när en beställare av en entreprenad anlitar en entreprenör som i sin tur anlitar underentreprenörer – uppkommer emellanåt skador för beställaren som entreprenören ansvarar för gentemot beställaren men som har orsakats av underentreprenören. Är i en sådan situation entreprenörens rätt till skadestånd från underentreprenören beroende av om den har betalat till beställaren, eller har entreprenören rätt till skadestånd redan på grund av beställarens fordran? Och hur påverkas entreprenörens möjlighet att överlåta en sådan skadeståndsfordran till beställaren eller dennas försäkringsbolag av att dess avtal med underentreprenören innehåller ett förbud mot sådan överlåtelse? Högsta domstolen har behandlat dessa frågor i målet Länna Marks fordran. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

En befintligt skick-klausul begränsar enligt 19 § köplagen (KöpL) en säljares felansvar till bland annat väsentliga avvikelser från vad köparen hade fog för att förutsätta. I NJA 2019 s. 807 (Badrummet) bedömde HD att en värdeskillnad om cirka tre procent mellan faktiskt och avtalsenligt skick inte utgjorde en sådan väsentlig avvikelse. HD har nu kompletterat bedömningen med att en värdeskillnad om cirka sex procent däremot utgör en väsentlig avvikelse. Gränsen för den friskrivningseffekt som åstadkom genom en befintligt skick-klausul ligger således någonstans i intervallet mellan tre och sex procent av köpeskillingen. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

I målet Simonsen & Weel (C 23/20) utvecklar och förtydligar EU-domstolen sin tidigare dom Coopservice (C 216/17) i flera avseenden, inte minst beträffande skyldigheten att ange uppskattad volym och takvolym (eller uppskattat värde och takvärde). Av den nya domen framgår således att det av ett meddelande om upphandling av ett ramavtal ska framgå dels den uppskattade kvantitet eller det uppskattade värde som ramavtalet ska omfatta, dels den största kvantitet eller det högsta värde som kan levereras, samt att ramavtalet inte längre har några verkningar när gränsvärdet har nåtts. Av domen framgår också att det räcker att den sålunda uppskattade och maximala volymen anges ”samlat”, men att det i och för sig är tillåtet att bryta ned uppgiften i mindre delar. Därtill anger domstolen att brott mot de angivna skyldigheterna inte ska leda till någon rättsföljd – eller i vart fall inte till avtalets ogiltighet – när det framstår som oproportionerligt i förhållande till upphandlingsfelen. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

Bruket av Bank-ID innebär att det inte framgår för mottagaren om det är innehavaren själv som agerar, eller om det är någon annan som – med eller utan innehavarens medgivande – gör det. I målet hade innehavaren av Bank-ID lämnat sin kod till en annan person för att denna skulle kunna betala gemensamma räkningar från innehavarens konto. Medför det att den andra personen hade en självständig fullmakt att bruka innehavarens Bank-ID även för andra ändamål, eller var det bara ett slags osjälvständig fullmakt som var begränsad till att avse gemensamma räkningar? Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.

I målet som givits namnet Kommunens hävningsförklaring har saken lite missvisande – åtminstone såvitt avser prövningen i Högsta domstolen – angivits gälla ”bättre rätt till fast egendom”. Utgångspunkterna för Högsta domstolens bedömning var i stället att köparen var i dröjsmål med betalningen för fastigheten, att köpavtalet bland annat föreskrev att köpebrev skulle upprättas sedan betalning hade skett och att säljaren i och för sig hade rätt att häva avtalet på grund av betalningsdröjsmålet. Prövningstillståndet i Högsta domstolen gällde bara frågorna om det alls krävdes någon hävningsförklaring, om – i så fall – den hävningsförklaring som hade lämnats var tillräckligt tydlig och om den hade lämnats i rätt tid. Den första av frågorna får nog sägas vara isolerad till tillämpningen av jordabalken. De andra två är däremot mer allmängiltiga. Jon Kihlman har analyserat domen för JP Infonets räkning. Analysen finns i sin helhet här.